Värderingar

Vi står för skydd av liv, hälsa, personlig frihet och privat ägande.

Lag- och regelmassan (SFS) är enorm och upptar närmare 7 hyllmeter!

De hittills folkvalda, och speciellt under de senaste åren, har uppfattat sig som duktiga och produktiva då de allt mer detaljerat har verkat för att styra människors privatliv och familjeliv, och allt mer har begränsat människors frihet, integritet och rätt till sin egendom.

Exempel på frihetsberövande, extrema eller bara helt onödiga lagar som måste avskaffas eller i vissa fall avsevärt omarbetas:

• Lag om förolämpning mot tjänsteman

• Lagen om hets mot folkgrupp

• Narkotikastrafflagen

• Diskrimineringslagen

• Lagen om självständigt förverkande

• Lag om förbud mot köp av sexuella tjänster

• Lag om förbud mot barnpornografi

• Lag om hemliga tvångsmedel

• Lagen med bestämmelser om vård av unga

• Renhållningslagen

• Miljöbalkens bestämmelser om biotopskydd

• Lag om bilbälte

• Lag om hjälmtvång

• Polislagen M.m. M.m. !

Avskaffandena resp. ändringarna i lag- och regelträsket kommenteras och motiveras i text som följer

Lagen om förolämpning av tjänsteman är en av de senaste förtryckande lagarna som bekräftar Statens maktfullkomlighet, där individen som utsätts för kränkningar av frihet och integritet eller fråntas sin egendom nu inte ens får uttala protesterande ord mot detta. S.k. förolämpningar är riktade mot Staten, regelverket och det förtryckande systemet som sådant och inte mot enskild privat individ och s.k. förolämpningar bör därför ignoreras eller accepteras av de tjänstemän som utövar Statens totala makt. Lagen måste således avskaffas helt! Möjligen kan vissa uttalanden mot tjänstemän som endast kontaktar individer via post eller telefon straffbeläggas om uttalanden sker i tjänstemannens privata miljö.

Lagen om hets mot folkgrupp har helt åsidosatt yttrande- och tryckfriheten, som påstås vara grundlagsskyddad. Det är en väsentlig skillnad mellan ord och handling! Således har inte ord eller andra symboler någon direkt operativ effekt på andra människors liv, hälsa eller andra rättigheter. Dessutom har den eller de grupper som utsätts för s.k. hets möjlighet att även försvara sig med ord eller andra symboler. Om s.k. hets mot folkgrupp uttrycks i osnyggt språkbruk slår därtill sådana uttryck tillbaka mot dem som uttalar sig så, och röjer då bristande förstånd eller antisociala attityder hos dessa. Lagen måste således helt avskaffas. Möjligen kan organiserad och upprepad propaganda med stor spridning, där någon grupps livsrätt förnekas fortfarande vara straffbelagt.

Narkotikastrafflagen är en av de mest extrema lagarna, som nu har gällt under över ett halvsekel och som har orsakat lidande och kränkningar för ett stort antal individer. Speciellt utsatta har den heterogena och psykiskt lidande eller avvikande grupp som benämns som missbrukare varit. Ofta upprepat och ibland accelererande intag av opiater, kokain, cannabis eller amfetamin orsakas av ångest, depression eller psykisk störning hos narkotikaanvändaren. Psykisk ohälsa hos individ som inte i övrigt är allmänfarlig ska inte straffas! Utöver denna humanistiska självklarhet utgör den extrema narkotikalagstiftningen en total kränkning av den enskilda individens rådighet över egen kropp och person. Även om narkotikabruk på lång sikt kan ha negativa effekter på den kroppsliga hälsan, så är det den vuxna individens absoluta rättighet att utsätta sig själv för risker, genom t.ex. intag av potentiellt skadliga ämnen. Föräldrar ansvarar för sina barns beteenden och att möjligen onyttiga sådana förhindras! Om en förälder inte har förmåga till detta, finns det en skyldighet att begära hjälp av t.ex. BUP eller kommunens socialtjänst. Narkotikastrafflagen måste alltså avskaffas! Individer eller grupper som hanterar eller framställer narkotika i kommersiellt syfte måste göra detta med farmaceutisk renhet, noggrannhet och information. Om de inte klarar detta får de sälja sin råvara till de läkemedelsbolag som har sådan kompetens och resurser. Från läkemedels-bolagen förmedlas nämnda narkotika till läkare varifrån utskrivning till patienter kan ske. Patientens intag kan då hållas på en nivå som minimerar somatiska risker samtidigt som patienten är tillgänglig för andra psykoterapeutiska insatser.

Diskrimineringslagen är ytterligare en extrem lag som främst drabbar privata företag vid deras anställning av ny personal eller vid rättmätiga beslut gällande företagets verksamhet. Även i kundrelationer kan den extrema diskrimineringslagen åberopas av kund, vilket medför skada för företaget. Lagen bör endast gälla för statliga eller kommunala institutioner och myndigheter samt inom sjukvården. Privata företagare ska fritt kunna välja bland arbetssökande och då prioritera sökande enligt eget gottfinnande. Även ifråga om kundrelationer bör företagare ha rätt att avvisa vissa personkategorier om personer inom denna grupp tidigare har orsakat företaget skada. Frågan är dock känslig gällande butiker med dagligvaror som är öppna för allmänheten. Alla har ju rätt till nödvändiga livsmedel. Det bör betonas att öppen information om att vissa definierade personkategorier exkluderas från företagets kundkrets sannolikt utgör en avsevärd negativ reklam för företaget, varför det i praktiken knappast förekommer. Dessutom eftersträvar företag vanligtvis så många kunder som möjligt. Men lagen måste omarbetas!

Lagen om självständigt förverkande är en annan nytillkommen lag, och som nästan fullständigt tillintetgör privat äganderätt. Lagen medger att polis eller åklagare kan stjäla individers privata egendom utan att några som helst bevis finns för att individen stulit egendomen eller anskaffat den med kapital som tillskansats genom t.ex. bedrägeri, utpressning eller annat brott. Endast tro och tyckande från myndigheternas sida om att individens egendomsinnehav inte är i paritet med deklarerad inkomst kan utgöra grund för myndighetens egendomsstöld. Den privata äganderätten måste istället skyddas och stärkas, och lagen om självständigt förverkande måste således helt avskaffas!

Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster är en synnerligen integritetskränkande men även könsdiskriminerande lag, och som intervenerar i människors mest privata interpersonella angelägenheter. De kvinnor som säljer sexuella tjänster gör detta av fri vilja, och torde bli uppskattade för detta av sina kunder. De föredrar denna typ av inkomstbringande verksamhet istället för att ansöka om bidrag eller att bli anställda i ett låglöneyrke utan positiv bekräftelse. Lagen är extra grym, då den demografiska balansen har rubbats i landet p.g.a. tillåten inflyttning av företrädesvis yngre ensamstående män. Detta har medfört att en stor grupp män har mycket svårt för att finna en fast och sammanboende partner. Lagen måste alltså avskaffas och de kvinnor som erbjuder sexuella tjänster ska uppvärderas för sitt psykosocialt värdefulla arbete!

Lag om förbud mot barnpornografi har antagit extrema uttryck, där t.o.m. bilder på fiktiva virtuella barn, som alltså inte finns, kan innebära straff för innehavaren. Sexuellt intresse för barn är patologiskt, och de män som har sådant intresse har vanligtvis även någon psykisk funktionsnedsättning som medför lidande eller anpassningssvårigheter. Psykiatrisk öppenvårds- behandling eller stöd från socialtjänsten, då pedofili förekommer familjärt, är lämpliga humanistiska insatser, och att inneha eller skapa bilder på barn ska generellt inte vara straffbelagt. Civilrättsligt kan barnpornografi aktualiseras om föräldrar till barnet, eller barnet själv då det uppnått vuxen ålder, har upplevt sig integritetskränkta av bildmaterialet. Skadeståndsanspråk kan i så fall framföras. Men nuvarande extrema lag ska avskaffas!

Lag om hemliga tvångsmedel är en tämligen ny lag som ytterligare befäster Statens obegränsade kontroll- och övervakningsmöjligheter. Vid minsta misstanke från någon polis eller åklagare, och även utan någon specifikt formulerad misstanke kan de s.k. rättsliga myndigheterna utan att informera installera kamerautrustning eller ljudupptagningsutrustning i nästan vilken lokal som helst. Lagen kränker fullständigt människors rätt till ett avskilt privatliv utan Statens ständiga övervakning, och måste avskaffas! Om lagen på svaga grunder har motiverats som brottsförebyggande, så får polisen återgå till tidigare eller andra sätt att förebygga brott. De brott som polisen anser kan förebyggas av hemliga tvångsmedel är dessutom i stor utsträckning brottsrubriceringar som måste avskaffas, t.ex. s.k. narkotikabrott.

Lagen med bestämmelser om vård av unga (LVU) har gett tjänstemän på främst kommunal nivå närmast obegränsade möjligheter att intervenera i familjer och ta barn från sina föräldrar. Visserligen är det helt sant att många föräldrar, p.g.a. t.ex. psykisk ohälsa eller underprioritering av tid för sina barn, har dåliga förmågor att tillgodose barnens behov av omsorg och gränssättning. Men föräldrars grundläggande rätt till att umgås med och vårda sina barn efter bästa förmåga måste återinföras. Utbildning och avlastande stöd ska istället och huvudsakligen ges till svaga eller inkompetenta föräldrar, och tvångsmässiga omhändertaganden ska endast ske i yttersta nödfall, samt alltid ha ett temporärt syfte. Många hittills genomdrivna tvångsomhändertaganden har inte medfört bättre och stabilare livsomständigheter för barnen, eller förbättrat deras beteenden då de placerats på institution. Tvångsomhändertaganden med följande placeringar är dessutom mycket dyra för skattebetalarna, utöver att de kan vara kontraproduktiva och moraliskt förkastliga. Lagen måste således omarbetas så att föräldrars rätt tillgodoses.

Renhållningslagen verkar frihetsinskränkande för privata fastighetsägare, då omhändertagande, sortering och eventuell transport av hushållsavfall mycket väl kan utföras av fastighetsägaren själv och utan påtvingade avgifter för sophämtning. Att avgiftsbelägga denna typ av renhållning riskerar bara att ambitionen till reduktion av avfallsmängden och sorteringen av denna minskar. Sophämtning ska således vara en frivillig tjänst som fastighetsägaren kan avtala med kommunen. På landsbygden utgör avloppsfrågan ett område där myndigheter har sett en möjlighet till extrema och kostnadskrävande påbud för fastighetsägare. Om en enskild avloppsanläggning sköts korrekt, och inget utöver det som anläggningen är avsedd för släpps ut i den, så är de extrema direktiv gällande efterbehandlingen som fastighetsägare föreläggs att följa oftast helt onödiga från miljö- och hälsosynpunkt. Lagen beträffande sophämtning och enskilda avloppsanläggningar måste ändras!

Miljöbalkens bestämmelser om biotopskydd är en extrem komponet inom detta lagområde, där fastighetsägaren kan förbjudas att såga ner träd, gräva ner gamla stenmurar eller överhuvudtaget göra några synbara förändringar på sin fastighet. Lagen eliminerar den privata äganderätten och måste avskaffas! Ägande innebär att man har rådighet och påverkansmöjlighet på egendomen, och i princip förändra eller förstöra den hur man så önskar. Lag bestämmelserna är dessutom för de allra flesta fastighetsägare helt onödiga, eftersom flertalet önskar en vacker omgivning kring sitt boende, och om landskapskomponenter bidrar till detta, så låter man dem vara kvar, av skönhetsvärde eller av historiskt affektionsvärde.

Regelmassan inom vägtrafiklagstiftningen är extremt detaljerad och har huvudsakligen som syfte att förebygga olyckor eller att minska skadeverkningarna av dessa. Många regelöverträdelser, omedvetna eller nödvändiga sådana, bör kunna påtalas av trafikpolisen genom erinran och således inte straffbeläggas. Regler som inte på något sätt påverkar andra trafikanters säkerhet, bör avskaffas. Bland dessa finns bilbältestvånget samt hjälmtvånget för tvåhjuliga fordon. Reglerna kränker individens oinskränkta ansvar och beslutanderätt över egen kropp och dess säkerhet, men ska givetvis fortbestå som mycket förståndiga och skyddande rekommendationer.

Detta är bara exempel på några av de mest frihetsberövande, förtryckande och individkränkande lagar som finns i Sverige. Mängden lagar är enorm, och det är ett jättejobb att göra en genomgång av lagmassan och avskaffa eller omformulera de värsta lagarna. FREDSochFRIHETSpartier vill bidra till detta arbete.

Beträffande frågor och uppgifter som måste lösas gemensamt, och genom demokratiska beslut och helst konsensusbeslut finns t.ex:

Samhällets energiproduktion

Deltagande i allianser med andra länder

Biståndet till andra länder eller organisationer

Skattesatser på varor och tjänster

Trafikregler

...och givetvis mycket annat

Men enligt FREDSochFRIHETSpartier kan många sådana gemensamma frågor sammanföras till återkommande folkomröstningar, som ska vara beslutande.

Fria människor i frivilligt samarbete utgör det starkaste samhället med mest välmående människor!

Polislagen ger med sitt omfång och mängder av tillägg närmast helt obegränsade möjligheter att kränka individers liv, egendom, integritet, hemfrid och personliga frihet. Ett stort antal förändringar i lagen måste göras för att uppnå ett samhälle där just individens frihet och egendomsskydd är centralt. Det personliga ansvaret för varje polisman måste utökas, och av det följer att den enskilde polismannen utan arbetsrättsliga komplikationer ska kunna vägra följa arbetsorder från chef, om ordern innebär åtgärd mot individ och polismannen bedömer åtgärden som omotiverad eller oproportionerlig. Beträffande åklagares befogenheter enligt annan lagstiftning måste liknande begränsningar införas i kombination med ökat personligt ansvar. Vid rättsprocesser primärt i tingsrätter där åklagares yrkanden inte vunnit gehör av rätten, ska åklagare inte ha någon generell rätt att överklaga rättens beslut. En sådan regelförändring motverkar okynnesöverklaganden av åklagare som närmast uppfattar den rättsliga processen som en tävling som ska vinnas. Individen som fått en dom eller beslut som går den emot, ska givetvis alltid ha rätt att få saken prövad i högre rätt. En sådan förändring i lagstiftningen indikerar att rättssystemet är till för landets individer, och inte för Staten.

Ny sekretessbrytande bestämmelse har nyligen tillkommit i det extrema kontroll- och övervaknings-samhälle som vi nu lever i. Alla myndigheter, möjligen med visst undantag för hälso- och sjukvården, får nu fritt meddela sig med varandra om den enskilda individen. Detta innebär den slutgiltiga bekräftelsen på att individens integritet är helt utraderad och att Staten har den fullkomliga och absoluta makten att godtyckligt samla personlig information om landets alla individer. Lagbestämmelsen måste givetvis snarast avskaffas!